Här är storyn om den störste Rockaren genom tiderna.
Det är mycket text, men intressant läsning.
Så jag hoppas ni orkar läsa igenom allt!

Jerry Lee Lewis

Elvis - kung av Sverige, heter en bok som gavs ut för några år sedan. Man skulle lika gärna kunna skriva en bok med titeln "Jerry Lee Lewis - kung av Sverige.
Denna rocklegend från Ferriday, Louisiana, har alltid haft en stor skara fans i Sverige. Det handlar dessutom om väldigt lojala fans, som håller fast vid sin idol oavsett vad han hittar på. För när det handlar om en rockstjärna som fått smeknamnet "The Killer" är det inte alltid själva musiken som ger de största rubrikerna.

Visst har han fått ta emot kritik för sitt leverne av fisförnäma kulturskribenter - i de fall dessa journalister över huvud taget befattat sig med simpla rockare som Chuck Berry, Little Richard och Jerry Lee. Men då bortser de från, att även den svarta sidan av hans liv haft - och har - stor betydelse för den musikaliska sidan. Faktum är att rockmusiken i dag förmodligen hade sett annorlunda ut om inte Jerry Lee hade varit den han är. I dag har tyvärr hans vilda leverne satt en del spår i hans hälsa. Men när han uppträder på scen är han fortfarande samme (inte riktigt) gamle Jerry Lee.

Paret Elmo och Mamie Lewis fick en son den 29 september 1935 som de gav namnet Jerry. Familjen bodde då i en by i närheten av Ferriday, Louisiana. Ferriday var en håla där folk brände sin egen sprit och läste bibeln med ungefär samma intensitet. Det var en tid av fattigdom och elände, och många försökte upprätthålla livhanken genom kriminell verksamhet av olika slag, mest hembränning och marijuanaodling.

Jerry Lee och hans kusin Jimmy Lee växer upp tillsammans i Ferriday, tvärs över Mississippifloden från Natchez. Ferriday är en avkrok som Gud ägnat förströdd uppmärksamhet. Staden styrs med järnhand och slughet av Jerry Lees morbror, Lee Calhoun. Uttråkade och rastlösa beslutar sig de båda tioåringarna för att se efter hur långt ner i synd de kan sjunka.

De super och smygröker, de slåss och de stjäl. De börjar med att stjäla metallskrot på morbror Calhouns skrotupplag, som de sedan säljer tillbaka till — morbror Calhoun! De unga ligisterna bryter sig in i bilar och affärer och blir allt djärvare och allt mer oförsiktiga. Tills en natt då Jimmy Lee vägledd av högre makter beslutar sig för att stanna hemma. Jerry Lee ger sig ensam ut i natten, bryter sig in i en juvelerarbutik och åker fast! Morbror Calhoun får använda allt sitt inflytande för att sopa en sådan pinsamhet under mattan.

Och där utmaningen tog slut skulle moralen mycket väl ha kunnat ta vid. De båda kusinernas vidare öden är nästan alltför perfekta — om man hade tänkt sig en sådan vinkling på den här historien. Att Jerry Lee blev Jerry Lee Lewis, rockmusikens förste och störste och suveränt stilbildande galning, lär väl inte ha undgått någon. Jimmy Lee lystrar till efternamnet Swaggart och är idag en av USA:s mest framgångsrika väckelsepredikanter.

Elmo var en seg farmarsjäl med hård hud i nävarna, men det fanns också en vild och oregerlig sida hos honom. Han hade flera fängelseturer bakom sig. den sista gången togs han och morbror Calhoun på bar gärning. Morbror Calhoun köpte sig fri, men Elmo skickades till det ökända Angolafängelset. Efter ett år, under vilket Jerrys äldre bror körs ihjäl av en rattfyllerist, Elmo kommer till begravningen fastkedjad vid två poliser,  flyttas han till ett mindre bevakat fängelse. Han går därifrån. Ingen saknar honom. När han kommer hem så har ingen saknat honom där heller.

"När jag var liten gjorde han whisky, bästa whiskyn i hela Louisiana, men han fick spendera tid i finkan för det också"

Jerry fick tidigt uppleva följderna av denna livsstil, när fadern sattes i fängelse för att ha tillverkat och sålt whisky på olaglig väg. En gång hade pappa Elmo odlat flera hektar marijuana, och Jerry sade till honom -vad är det du odlat här, du kan ju få minst tjugo år för det här!  Jag vet inte vad du snackar om pojk, sa fadern. Det här är bara som en sorts "Philip Morris-cigaretter". Men pappa Elmo var mycket viktig för Jerrys musikaliska utveckling. Även för Elmo är sonens musikaliska talang en väg ut.

Strax efter kriget hade han intecknat huset de bodde i för 900 dollar, och köpt ett gammalt Stark-piano som Jerry hamrade på dagarna i ända. Han hamrade boogie woogie så hårt att flisorna rök trots att han inte kunde läsa en enda not. Jerry visste hur det skulle låta, och fingrarna följde hans tankar, av bara farten skapade han sin egen variant av rock ´n´ roll. Jerry kan för övrigt inte läsa noter än i dag.

"Han köpte mig ett piano. Jag spelade på det dagarna i ända och efter tre månader var jag ungefär lika bra som jag är i dag! Jag har inga förebilder till mitt sätt att spela, jag höll på tills jag tyckte det lät rätt och så var den där "The Jerry Lee Lewis Style"

Inspirationen hämtades från bluesmusiken, som då kallades djävulens musik, men också från sångerna i kyrkan och från countryartister. Jerry Lee blev tidigt tagen av dom sångare han hörde på radion. Speciellt gillade han Hank Williams, Al Jolson och Jimmie Rodgers. När han kom upp i skolåldern brukade han och hans kusin Jimmy Lee Swaggart skippa lektionerna och smyga in på svarta barer för att lyssna på blues, eller den där "djävulsmusiken" som deras föräldrar kallade den.

Jerrys första officiella framträdande ägde rum 1949 vid ett arrangemang av den lokale Ford-handlaren i Ferriday. Han hade då just fyllt 14 år. Ett år senare var han redan lokal kändis med ett eget radioprogram på stationen WNAT. Föräldrarna oroade sig emellertid för pojkens slappa livsstil och 1950 sände de honom till en pastorsutbildning vid Southwestern Bible Institut i staden Waxhachie, Texas.

Primitiv bostad

Drygt 15 år gammal lockades han emellertid av annat än lektionerna, och en predikantdotter vid namn Dorothy Barton fångade all Jerrys uppmärksamhet. Jerry gifte sig med Dorothy, trots att han endast var 16 år gammal. Förhållandet sprack dock och 1953 gifte han sig för andra gången med Jane Mitcham utan att vara skild från sin första fru.

Året därpå blev Jerry far. Nitton år gammal, bara två år innan han gör sin första skivinspelning, lever han på en fallfärdig farm i Black River tillsammans med sina föräldrar, sina två småsyskon, sin tonåriga fru och deras nyfödda barn. (Barnet döptes till Jerry Lee jr). I tre rum utan dörrar emellan. På sommaren står hetluften stilla mellan väggarna, på vintern fryser man och när det regnar är det lika blött inne som ute.
När floden stiger översvämmas huset till långt upp på väggarna och Jerry Lee och hans far får kasta sig iväg för att rädda det enda värdefulla man har, ett piano. Ut ur huset och upp på lastbilsflaket och mot torrare marker.

När floden drar sig tillbaka får någon modig själ ta sig in huset för att leta reda på de skallerormar floden lämnat kvar...
Samtidigt slutade han pastorsutbildningen i förtid och återupptog spelandet på klubbar och barer utmed Highway 61.

Ut med Elvis

För att hålla näsan över vattnet söker han och får ett musikerjobb. Roy Hall, som vid den tiden är pianist åt countrystjärnan Webb Pierce, driver en halvskum klubb som heter Musicians Hideaway. Jerry Lee får jobbet som pianist och spelar från midnatt tills solen går upp för 15 dollar natten. Elvis Presley hade tidigare på sommaren också fått jobb på Musicians Hideaway — engagemanget varade en natt! En aspackad Hall kastade ut honom för att han inte var bra nog...

Jerry Lee klarar sig i flera veckor, men beslutar sig sedan för att återvända till Ferriday. Lustigt nog skriver Hall — fortfarande aspackad — i samma veva den låt som två år senare ska ge Jerry Lee hans genombrott. "Whole lotta shakin’ goin’ on" spelas först in av den svarta sångerskan Big May-Belle för Okeh och sedan av Hall själv för Decca. Båda versionerna sjunker som stenar i ett Louisianaträsk.

1954 blev Jerry medlem i ett band som leddes av discjockeyn Johnny Littlejohn. Jerry lärde sig då många av de låtar han senare kom att bli känd med. Han utvecklades också musikaliskt och som scenartist.

För bandet var den knappt 20-årige pianisten en tillgång, men Jerry ville helst stå på egna ben. När pappa Elmo hörde Elvis på radion föreslog han att det kanske vore ide´ också för Jerry att åka till Memphis och spela in en platta. En tid därefter drog dom åstad. Resan betalades med pengar som pappa Elmo fått ihop genom att sälja ägg. Väl i Memphis sökte han upp skivbolaget Sun Records, där han fick träffa producenten Jack Clement.
Jerry fick rådet att göra en egen låt och efter några veckor var det dags för inspelning i studion. Han skrev "End Of The Road" och dessutom gjordes det upptagningar av låtar som Jerry brukade spela. När skivbolagsdirektören Sam Philips fick höra tapen förstod han att denna yngling hade massor av talang. Resultatet blev att Sun släppte den första singeln med Jerry Lee Lewis. Den innehöll låtarna "End Of The Road" och "Crazy Arms". (Sun 259)

"Även om Jerry Lee inte uppfann Rock ´n´ Roll så tillförde han den en närmast okontrollerbar vildhet och rå sexualitet"

Skivan sålde bra i sydstaterna, men blev ingen nationell hit. Men Jerry var på god väg mot en karriär och läget försämrades inte när agenten Bob Neal lät honom åka på turné med storheter som Johnny Cash, Carl Perkins och Webb Pierce. Ofta var det nykomlingen i gänget som drog det längsta strået och de unga flickorna kom i extas när han spelade "Whole Lotta Shakin´ Goin´On". Låten hade tidigare givits ut med Big Maybelle och Jerry hade spelat den redan när han var med i Johnny Littlejohns band.

Det var helt naturligt att låten gavs ut på Jerrys nästa singel (Sun 267). När den släpptes i april 1957 började den genast klättra på topplistorna. Den nådde som bäst tredje plats på Billboards Hot 100 och tonårsidolen fick ta emot en guldskiva för att den sålt i mer än 1 miljon exemplar på några månader. En fantastisk succé.

Jerry Lee blev ett stort namn i Allan Freeds shower på Brooklyn Paramount i New York och han medverkade i paketturnéer tillsammans med Chuck Berry och The Everly Brothers, Carl Perkins, Buddy Holly och många fler. För varje turné hade Jerry en ny singel ute och han fick hits med låtar som "Great Balls Of Fire", "Breathless" och "High School Confidential". Våren 1958 var Jerry så stor att han ibland kallades för "The King of Rock ´n´ Roll.

"Det var underligt då 59 - 60 när det dog en hel hög. Plötsligt var dom borta. Eddie, Buddy, dom var väck utan att jag kunde fatta det. Buddy och jag var goda vänner. Han var inte typen som dog. Han drack inte, rökte inte, ibland undrade jag vad han gjorde!"

Det bestämdes att han skulle göra en Europaturné, något som inte ens Elvis hade gjort. Just då visste man inte att Jerry skulle komma att råka illa ut för sin förmodligen största skandal någonsin. En vecka före avresan till Europa skilde han sig från sin andra fru, Jane. Men redan fem månader tidigare hade han gift sig med sin endast 13 år gamla släkting Myra Gale Brown.

När flygplanet landade i London den 21 maj 1958 hade de engelska journalisterna tagit reda på att den stora rockstjärnan var bigamist. Skandalen var ett faktum och bokningsfirman tvingades avbryta turnén efter endast 3 av 37 planerade spelningar. Ryktet spred sig också till USA där skivorna tvärt slutade säljas. Det skulle sedan dröja fyra år innan Jerry fick en ny hit i form av Ray Charles populära "What Did I say".

1962 gjorde han en ny Englandsturné som blev betydligt mer lyckad än den första.

Tiderna hade ändrats. Beatles hade dykt upp och den riktigt råa och uppkäftiga rockmusiken var svår att sälja. Marknaden dominerades i stället av mer tillrättalagda tonårsidoler som spelade mjuka ballader som även gick hem hos ungdomarnas mammor. Dessutom skulle artisterna komma från England.

"Jag har inte hört någon riktig Rock ´n´ Roll sen dom förbjöd mina skivor i radion 1958"

Lysande country

Den nya trenden var ingenting för vilde Jerry Lee. Han övergick i stället till country och med Hank Williams som förebild fick han stora framgångar på countrylistorna under 1960- och 70talen. Det handlade om låtar som "Another Place Another Time" "What Made Milwaukee Famous" och "Me And Bobby McGee".

Och Jerry Lee vaknar till liv när han känner den söta, upphetsande doften av framgång. Blodet pumpar i ådrorna, tigern inom honom vaknar och han går in i sin andra verkligt kreativa fas. Pillerburkarna åker ut. Mercury förnyar kontraktet och Jerry Lee svarar med att ge ut en rad fullständigt lysande countryplattor. Singlar som "What’s made Milwaukee famous (has made a loser out of me)", "She still comes around (to love what’s left of me)", "She even woke me up to say goodbye", "Once more with feeling" och "There must be more to love than this" är klassiker bara på titlarna och de ger honom frikort till countrylistorna. Pengarna rinner in igen.

Nashville sluter den vilsegångne, svartögde sonen i sin famn. På en räcka LP-plattor under åren 1968-70 garanterar Jerry Lee sig en plats vid sidan av legender som Hank Williams, Jimmie Rodgers och Lefty Frizell.
Alla plattorna är numera utgångna och betingar höga  priser  på samlarmarknaden, men är värda vartenda öre. Ge er ut och leta efter LP:n "Another place, another time", "She still comes around", "She even woke me up to say goodbye", "Live at the International, Las Vegas" och "There must be more to love than this". En oslagbar hand.

Efter det blir skivutgåvorna ojämnare. Orsakerna är säkert flera. Nashville är den ena. När Jerry Lee fick sina första stora framgångar i countrygenren, så la Nashville upp sig som den hora staden är och förblir. Jerry Lee la sig mellan de frikostigt särade benen och tog för sig. Men Nashville är också en kallhamrad industri med en obönhörlig hierarki och små toleransramar för avvikare och musikaliska excentriker som Jerry Lee. Ingen förpackar Jerry Lee till hundra procent, men faktum är att hans plattor blir mer och mer ojämna och oinspirerade.
Nashville slipar ner tänderna på honom och kör ut honom på det löpande bandet. Efter hand blir hans engagemang minimalt —producenten Jerry Kennedy väljer låtarna, gör arrangemangen och spelar in bakgrunderna medan Jerry Lee på sluttampen lägger på sin sång i en enda tagning. Till sist slutar han t o m spela piano på inspelningarna.

Det nya skivbolaget Smash/Mercury, sålde en mängd plattor. Men många fans ville trots allt höra rock´n´roll och därför var glädjen stor när den första plattan för Elektra kom ut 1979. En pånyttfödd Killer sjöng och spelade piano som aldrig förr och rockade loss i låtar som "I Like It Like That", "Don´t Let Go", "Number One Loving Man" och "Rocking My Life Away".

Efter ytterligare två plattor gick han över till MCA som bland annat gav ut "I Am What I Am" 1984. Sedan var det nästan tyst på skivfronten ända fram till 1995 då Sire Records släppte plattan "Young Blood". Den visar att legenden fortfarande lever och boogiefarfar levererar fina versioner av "Down The Road A Piece", "Crown Victoria Custom" med flera låtar. Det råder ingen tvekan om att Jerry fortfarande har förmågan att ge fansen vad de vill ha.

Piller & bråd död

En bidragande orsak till Jerry Lees ointresse och självförakt är säkert också att hans privatliv i början av 70-talet allt mer faller spillror. I april 1971 dör hans mamma, Mamie, en av de få stabila punktema i hans liv. Ett par månader tidigare hade Myra begärt skilsmässa. När den kort tid efter moderns död fastställs dröjer det mindre än ett halvår innan hon gifter om sig med den privatdetektiv hon lång tid innan skilsmässan låtit skugga Jerry Lee. I ren ilska gifter sig Jerry Lee med Jaren Pate mindre än en vecka senare. Han talar öppet om sitt förakt för frun och de bor tillsammans bara ett par veckor. Efter ett halvår föder paret en dotter. Ett och ett halvt år senare separerar de för gott, men skilsmässostriden drar ut ända in i 80-talet. När Jaren 1982 drunknar i en swimmingpool är den fortfarande inte avgjord. I november 1973 kör äldste sonen Jerry Lee Jr ihjäl sig, nyss fyllda nitton och redan ett narkotikavrak.

Jerry Lee må vara förlåten att han inte riktigt förmår koncentrera sig på sina skivinspelningar...

Många av spåren på "Touching home" — inspelad i samband med moderns allvarliga sjukdom/skilsmässan från Myra, och Jerry Lees sista helt oumbärliga LP —känns nästan plågsamt självbiografiska. Inte minst titelspåret: No longer do I wonder why men have lost their minds or wound up in a jungle of flashin’ neon signs No I know just how long a man can last when love is gone

Och på den vägen fortsatte det de närmast tio åren. I september, på sin 41-årsdag 1976 sätter han två kulor i bröstet på sin basist Chuck Owens. Det hela sades vara ett misstag och lyckligtvis klarade sig Owens. Två månader senare, 23 november 1976, griper polis honom utanför  Graceland i Memphis. Han är höggradigt berusad, har en Derringerpistol i handen och har kommit för att tala förstånd med Elvis... Det skedde endast några timmar efter han släppts ur arrest för rattfylleri. The Killer hade tagits på bar gärning när han var ute och körde med sin Rolls Royce.

Sommaren 1983 gifter han sig med Shawn Stevens, en 25-årig servitris. Drygt två månader senare hittas hon blodig och stendöd i parets dubbelsäng. Officiell dödsorsak: en metadonöverdos. På våren året efter tar han sin sjätte brud, 22-åriga Kerrie McCarver. Hon lever fortfarande.

"En elak människa. En elak människa, det är vad en del kallar mig. Fientlig. Fan, jag är inte tillräckligt stor för att vara en elak människa och förresten springer jag inte så fort längre, och det där om att skjuta Elvis... jag kom inte igenom grinden ens."

Under sina drygt 40 år som skivartist har Jerry varit med om den ena skandalen efter den andra. Giftermålet med den blott 13-åriga Myra Gale Brown, 1958, skapade kanske de största rubrikerna. Även om han lovat "göra bättring" åtskilliga gånger har det fortsatt i utstakad bana. Drog och tablettmissbruk har vid flera tillfällen varit nära att kosta honom livet. Även en annan av hans före detta fruar (Jaren) dog under mystiska omständigheter i samband med ett bad.

Blödande magsår

I juli 1981 tas han in på sjukhus med blödande magsår. Hans vänner ber för honom, men ingen tror att han ska överleva. Två månader senare skrivs han ut, med ett snett hånflin på läpparna. Högre, eller lägre, makter har hjälpt honom igenom krisen. Allt gick bra och några månader senare gjorde Jerry en suverän show vid country-festivalen i Göteborg.

Och genom hela denna envetna och självförbrännande resa mot Det Stora Svarta Hålet gör han av och till inspelningar som får oss att tappa hakan. Lyssna till den galna, bisarra "I’m the meat man" från "Southem Roots" (1973) och gapa när ni hör hans sanslösa pianosolon på "Number one lovin’ man" från hans första LP for Elektra (1979). Låt er köras över av hans druckna och fullståndigt briljanta tolkning av "Drinkin’ wine spo-dee-o-dee" från London-inspelningama 1973. Fnittra över hur han med en klackspark och snabba boogiedragningar avger en musikalisk lägesbeskrivning i singeln "Boogie woogie country man" (1975). Upplev den dreglande sexgalningen i hans version av Big Boppers "Chantilly Lace" från "The Killer rocks on" (1972) eller den ärrade countryveteranen på en singel från 1975: Well I took enough pills for the whole damn town

Att Jerry fortfarande lever anses av många vara ett mysterium. Ännu mer uppseendeväckande är det att han fortfarande turnerar och ger vilda (nåja) shower runt om i världen. Sommaren 1997 gjorde han bland annat en spektakulär Europa-turné tillsammans med sina gamla antagonister, Chuck Berry och Little Richard.

"Var det nån som verkligen var "tops" så var det Chuck Berry, är det nån som jag fortfarande uppskattar att se så är det honom. Han är King Of Rock´n´Roll. Det sa min mamma till mig en gång och jag sa "Men mamma, vad är jag då?" och hon sa "Jerry Lee, du kan bli King av vad som helst, men stackars gamle Chuck kan bara vara King Of Rock´n´Roll"

De tre legenderna svarade för suveräna shower i bland annat Helsingfors och Skåne 1997. När Jerry gick upp på scenen vid Christinehovs slott var publiken precis lagom uppvärmd av Chucken på topphumör. Sedan satt varje ton exakt där den skulle. Höjdpunkten var "Chantilly Lace" och "Me And Bobby McGee" och efter en rykande "Whole Lotta Shakin´ Goin´ on" lämnade The Killer (allt för snart) ett kokande folkhav. Jerry är alltså fortfarande i gång men hans blick är tom och intetsägande. Drogad säger en del, medan andra menar att han är psykopat, eller har ett förbund med djävulen(?) Han lever i dag med sin sjätte fru Kerrie Mc Carver Lewis, som även är hans manager. För några år sedan fick de en son som döptes till Jerry Lee Lewis III.

"Folk snackar så mycket skit om Rock ´n´ Roll. Dom tror att det bara är att sätta sig vid ett piano och sparka loss och spela, men Rock ´n´ Roll är mycket större än så och täcker jävligt mycket mer. Rock ´n´ Roll handlar om hur du träffar en tjej och om hur du knullar en tjej, hur du gifter dig med en tjej och hur du skiljer dig från en tjej. Rock ´n´ Roll täcker in en jävla massa"

Trots motgångarna och leken med döden lever Jerry och spelar rock´n´roll runt om i världen. Det sägs att han har nio liv och det tror man gärna på. Hans sanslöst vilda rock kommer alltid att finna nya lyssnare. Likt mästare som Mozart och Beethoven kommer hans namn alltid att finnas i historieböckerna. Och det finns bara en Jerry Lee Lewis.

Många artister i USA har engagerat sig i kampen mot piratkopierade skivor och kassetter, och Jerry Lee Lewis har tagit tjuren vid hornen.

Jerry svänger in till en bensinstation i södra USA och noterar att det finns ett rack med piratkassetter inne vid kassan. Han frågar vem som äger racket. Stationsföreståndaren säger att det är en okänd man som fyller på racket varje vecka ifrån en stor låda i sin bil. Jerry tar med sig racket till utsidan och krossar det.
När Stationsföreståndaren frågar vad han skall göra när mannen kommer och frågar vad som hänt med hans rack säger Jerry: "Tell him Killer was here."

 

Jerry Lee Lewis drank enough whiskey
to lift any ship off of the ground
I sure wish that these people would quit it
cause it’s tough
to straighten up
when they won’t leave you alone
My life would make
a damn good country song

Så sant, så sant.
Det finns ingen som Jerry Lee Lewis.
Han är en utmaning mot allt.
Vi bugar oss.

Jerry Lee Lewis
Graceland
Chuck Berry News  En Svensk Chuck Berry sida av Johan Hasselberg
Chuck Berry  (Tysk site)

 

Hem